Onödig fakta om mig, i brist på annat..

 
♥ Jag är väldigt skakig av mig. Jag kan exempelvis inte bära glas på bricka, utan håller brickan i ena handen och glaset i den andra. Ett glas i varje hand funkar inte alls. Jag måste hålla i kameran/mobilen med båda händerna när jag fotograferar, för att det inte ska bli suddigt utav skaket osv. Brukar skoja om att jag lider utav Parkingson (fast det egentligen inte är någonting att skoja om). Jag trodde bara att det var jag själv som tänkt på det, men den senaste tiden är det flera som påpekat/medgivit att de lagt märke till det. 

Jag äter bara bananer som är illgröna. Det skall nästan gå att knapra på dem, så hårda och omogna ska de vara för att falla mig i smaken.

♥  Jag kan ingenting om smink. Vad är skillnaden på en eyeliner och en kajalpenna? Hur tusan använder man en läppenna utan att det ser ut som om att man klabbat chokladmjölk runt munnen och vad tusan är en dagkräm bra för?

Jag somnar gärna till främmande videobloggar. När jag är ensam somnar jag nästan alltid med datorn bredvid mig som sällskap. Men jag somnar inte till en film eller podcast, utan jag vill somna till någonting som jag egentligen inte bryr mig om och som det därmed inte gör någonting att jag somnar ifrån. Jag kan youtuba "videoblogg", "sminktips", "haul" eller vad som helst, klicka på det längsta klippet och sedan somna till en röst som pratar om någonting som jag fullständigt skiter i. Fattar ni hur många sminkvideos jag somnat till, hur många gånger jag hört folk detaljerat berätta i en kvart om hur man applicerar den perfekta ögonskuggan, och ändå kan jag som sagt ingenting om ämnet. 

Jag skulle nästan kunna påstå att jag pratar flytande norska. Jag älskar språket, följer många norska bloggar, och efter alla säsonger jag sett av "Unga mödrar Norge" tror jag mig nu ha lärt mig det mesta. För tillfället följer jag även "Paradise Hotel Norge", mycket roligare än de svenska säsongerna. Jag älskar Norska! 

 Jag kan inte höja på ett ögonbryn i taget. Det stör mig alldeles fruktansvärt när jag tänker på det.

Jag hatar att vara ensam, men när jag får en i stort sätt helt sällskapslös helg försöker jag tänka positivt - då kan jag äta hur mycket tzatziki som helst utan att någon stör sig. Och då menar jag verkligen hur mycket som helst, jag kan ösa i mig en liter utan tvekan. Använder nog tre gånger så mycket vitlök som en vanlig människa, dessutom. Jag har blivit besatt sedan jag smakade på det för första gången för ett halvår sedan, alltså när jag var i tzatzikis hemland för sjätte gången.

Jag äter inte sås eller smör, det har jag i princip aldrig gjort, och jag vet inte varför. Jo, bearniessås har jag alltid ätit. Och nu, den senaste tiden funkar som sagt tzatziki (remouladssås kan gå för sig, någon gång).