Sista dagen som tonåring.



I förmiddags var det ganska varmt och soligt, men framåt eftermiddagen kände jag, för första gången i år, den där speciella höstkylan. Jag kände doften av höst. Doften som är förknippad med min födelsedag. Först idag förstod jag att det närmar sig! "När är det kalas?", "när är det dags att fira?" och andra liknande frågor har jag fått den senaste veckan. Det har tagit flera sekunder innan det gått upp för mig vad folk menat. Jag kom precis hem, har kommit in i rutinerna, men födelsedagen.. den har jag inte ägnat en tanke! Jag hade ju planerat att befinna mig i England den första oktober och där hade ingen brytt sig, därmed hade jag inte tänkt fylla år förrän nästa år. Sedan är jag väl inte direkt någon firare över lag, och inte önskar jag mig någonting heller.. tråkis. 20 skall tydligen vara stort, men jag känner mest att det blir segt att betala för tandläkare, vårdcentral och jag har inga större behov utav att hänga på Systembolaget. Ändå är det väl ganska gött att inte vara tonåring. Eller? Ännu ett litet minikliv mot vuxenvärlden! 
 
 
Vårdcentralen gick kasst. Jag är nästan alltid på dåligt humör när jag går därifrån. Det är alltid nya läkare och i 99 fall utav 100 får man en läkare som man inte förstår. Jag är säker på att många utländska läkare har jäkligt imponerande kunskaper och jag tvivlar inte en sekund på att de kan sin grej, men inom sådana här viktiga yrken ska de kunna tala okej svenska! Idag fick jag en dansk, otroligt bitter dam som pratade på, bestämt och otrevligt utan att jag förstod ett ord. Jag var otroligt nära att bara gå därifrån och be om en annan läkare. Väl på laboratoriumet fick jag en svensk, men lika okänd och ganska kall kvinna. Hon förklarade att mitt urinprov var för blodigt för att ens fungera som test(!?!?!), därmed ville hon att jag skulle vänta tills imorgon(!!!!) och då gå till Värnamo sjukhus för att göra ett nytt test. Jag förklarade att jag inte skulle överleva utan pencillin och att jag inte heller hade tid att ta ännu mer ledigt från mitt sprillans nya jobb. Hon verkade bestämd. Det slank då ur mig att jag redan påbörjat en kur hemma (vilket stämmer) och då hade hon inget annat val än att skriva ut mer åt mig. Sjukt att det ska funka så. Finns det blod, bakterier och en erfaren urinvägsinfektionspatient bör man nog ta henne på allvar från början. 


Nåja. Jag kom till Värnamo och jobbade i ett par timmar och sedan bussade jag hem igen. Jag hade klipptid hos en utav mina gamla handledare, Lena, som jag praktiserade hos. Det kändes superkonstigt att hänga av jackan på den vanliga kundplatsen och även ovant att sätta mig i kundstolen och när vi var klara var jag nära på att plocka fram sopborsten och städa undan själv.. haha! Är hur som haver supernöjd med håret. Det är bara toppat i precis samma frisyr som tidigare, men Lena klippte bort precis lagom mycket. Har inte känt mig såhär fräsch på länge. Under mina tre frisörår var man ju van vid att alltid vara nyklippt, men nu hade jag inte klippt mig sedan studenten.. det får inte gå så lång tid igen! Det blev lite kramkalas när jag gick därifrån och även ett löfte om att snart komma tillbaks och mysa lite när även Lisbeth är där. Är så glad att jag uppskattaspå salongen. Bättre ställe kunde jag inte hamnat på.


Nu ska jag sluta mina ögon och sova, vilket verkligen behövs efter den hårda natten till idag. Godnatt!