Träningsgalen!

Med en pose som är helt annat än spontan. Snarare våldsamt placerade armar och händer med blåmärken som börjat bildas pga. våldsamma fotografhänder pga. en Julia som inte kan följa instruktioner.. haha! (OBS! Ser inte ut såhär på träningspassen.. OBS!)
 
Livet rullar! Har sovit i Gislaved hos Julio nästan hela veckan, men nu är jag hemma över helgen.
 
Har varit och tränat på fitcamp 3/5 dagar efter jobbet, vilket känns ganska grymt. Jag är så galet stolt över att jag fortsatt med det, och ännu mer stolt över att jag älskar det. Glad att träffa mina kära vän, Sofia, så ofta! Jag har alltid hatat att träna bland folk, hatat att låta folk se mig svettas, varit livrädd att folk ska se att jag gör fel. Det är så konstigt, eftersom att jag i princip alltid annars skiter fullständigt i vad folk tycker och tänker om mig. Det är lite därför jag har valt att löpträna på egen hand, istället. Utan åskådare. 
 
Jag är superdålig för att följa anvisningar, vilket gör allting extra pinsamt. Minns bara när jag var och skulle ta lite studiobilder sommaren -11 och jag inte fattade ett skvatt när fotografen förklarade för mig hur jag skulle posera. Om någon ber mig hålla min högerarm rakt upp och spreta med fingrarna är det inte ens säkert att jag klarar av att göra det även om personen i fråga visar med sin egen kropp.. 
 
Nu vågar jag, äntligen! Jag gör fortfarande fel, men jag brukar be Sofia att hålla ett öga på mig varje gång vi byter övning, och då blir det rätt, haha. Teamwork! Och ingen tittar, trots att vi är 20-30 personer i idrottshallen. Jag tittar ganska mycket, men inte kritiskt eller kaxigt. Jag är så satans imponerad och blir så inspirerad utav varenda individ som valt att ta på sig träningskläder och som kämpar som attan under träningarna. Tjocka, smala och mulliga. Gamla, medelålders och unga. Alla är så jäkla duktiga! Jag är den enda som liger och kvider, stönar och småskriker under passen. Jag är nog även en utav dem som oftast ger upp, trots att jag är så himla envis. 
 
Nu hatar jag inte längre. Nu vaknar jag med lite bubbel i magen om nätterna. Stolthet. Jag vaknar med samma magkänsla som ett barn som fyller år, som en nykär tonåring som sover tillsammans med som nya pojkvän, som en person som vaknar första morgonen på en drömsemester.. så känner jag när jag vaknar och har träningsvärk! Hoppas verkligen att de här träningspassen kommer att fortsätta länge, så att jag får fortsätta känna mig så duktig och bra. Hade ju aldrig fått motivation och ork att göra samma grejer hemma på vardagsrumsgolvet i ensamhet, direkt..
 
Efter mycket tjat lyckades jag äntligen övertala Julio att följa med på campen, så igår var jag sjukt stolt när vi traskade iväg dit tillsammans. Vi slet hårt och hade så jäkla kul. Nu längtar jag reda tills det blir måndag! 
 
 
Samtidigt jobbar jag som en galning. Jäklar, vad jag jobbar! I tisdags slog jag in julklappar i elva timmar innan jag tillslut gav upp och lämnade tomteverkstaden. Kommer hem helt utmattad om kvällarna, vilket är bra, för då somnar jag i god tid. Dessutom är jag för trött för att orka äta massa onyttigheter innan jag somnar. Så jäkla bra, faktiskt. Missar dock lite serier som jag ska försöka kolla ikapp på i helgen. Jag jobbar hela helgen, men tänker ta lite sovmorgon imorgon. Det är jag värd!