Julia - skamlighetens ansikte.

 
TT Grace (snubben ovan) - Sandy.
 
Jag var alltså på Sigges Loge i lördags för att fotografera. Det förväntades bli en grymt svängig Rockabilly-kväll och jag var inställd på att majoriteten utav kvällens besökare skulle ha helt amazing, fluffiga klänningar och stora häftiga frisyrer. Killarna skulle ha skinnjackor och se ut som min man - Elvis Presley.
 
 
Tyvärr skymtades endast ett fåtal passande klänningar och drömmen om den perfekta Rockabilly-mannen gavs upp ganska fort. Men så plötsligt stod han där. Alldeles ensam, lite avsides och tittade ut mot de som dansade. Mitt framför näsan på mig. Hjärtat slog ett extra slag. Jag blev exhalterad. Äntligen! Rusade emot honom. Tårarna rann. Nej, okej, där gick jag till överdrift. Men ni fattar. 
 
 
Jag (som sagt mycket lycklig och exhalterad): "Dig måste jag få ta ett kort på! Du är ju svinhäftig!
 
Han: *skrattar och gör en cool pose, men säger inte så mycket*

Jag (fortfarande mycket framåt och nu också överdrivet stolt över att ha lyckats få till åtminstone en bild som kunde representera kvällen):
"Var är alla andra som ser ut som dig? Du ser ju ut som man ska göra ikväll! Jag trodde att alla skulle ha sådana där balla frisyrer, men du är ju en utav få som skött sig. Så himla kul! osv .osv. osv. osv. (dränker honom med komplimanger)."
 
Han: "Jaa, det är ju strax dags att gå upp och spela..

Jag: "?????"
 
Han: "Det är ju vi som spelar nu ikväll.. haha!" 

Jag: "...... jahaaaaaaa.....! Eh.. hihihihi. Okej... så kul! "

Och så stod jag där och svamlade ihop någonting fånigt och kände mig ganska rejält skamsen och pinsam. Inte för att en vimmelfotograf förväntas ha stenkoll på hur samtliga band och medlemmar låter och ser ut, och snubben såg inte direkt sorgsen eller förolämpad ut, men ändå. Bandet visade sig dessutom vara riktigt bra, trots att jag inte hört talas om dem tidigare. Borde lyssna oftare på Rockabilly och Dansband och grejer. Måste ju vara den absolut mest medryckande och uppiggande musikstilen. 


 

Frisktandvård.

Den här bilden stirrade jag mig blind på i juni(?) 2013. Det är en utav de första bilderna jag tänker på när jag hör ordet "tänder". På seriösa bilder ler jag aldrig någonsin med tänderna. Den här bilden blev dock superspontan, Julio lyfte upp mig, jag insåg att "nu syns ju mina trosor", snabbt som attan sträckte jag ut klänningen och fnissade till. Jag känner knappt igen mitt ansikte på bilden. Jag har aldrig någonsin skrattat åt mig själv i spegeln med tänderna och jag har aldrig tidigare sett någon video/något annat fotografi där jag använt just det leéndet. Så icke tillgjort det kan bli! 
 

Ja, tänder alltså. Skulle komma till att jag var hos tandläkaren idag. Jag satt nervös med min plånbok i väntrummet. Fick en supertrevlig, ung tandläkare som jag aldrig träffat förut och som verkade väldigt duktig. Fick snabbt veta att personer i min ålder har lite rabatt och därmed skulle undersökningen bara kosta strax under 500 riksdaler.. jag pustade ut då jag hade fått för mig att jag skulle behöva betala ungefär en tusenlapp!
 
Dock hade jag redan bestämt mig för att anmäla mig till Frisktandvård. Jag har ju ganska mycket otur, så jag tänkte att det kanske är lika bra att ha det, trots att jag har väldigt tåliga och bra tänder. Trots lite frätskador från tiden då jag dagligen öste i mig citron, trots att jag äter godis och annat sött dagligen och trots att jag som barn slarvade ganska mycket med tandborstningen har tänderna hållt. Jag har bara haft ett enda hål, och det var i en mjölktand när jag var liten. Sist hade jag dock ett litet början till hål, men läkaren sade att det inte utvecklats ett dugg sedan sist. Det visade sig även att alla mina visdomständer var ute och plastade, redan. Något jag totalt glömt bort och som jag annars hade behövt betala för, puh, vilken tur! Nu ska jag betala 828 kronor varje år under tre års tid.. får se om det blir förgäves eller ej! 
 
 
 
Tandläkaren: "Du har jättefina tänder. Minska på sötsakerna!"
 
Förstår inte riktigt logiken i det hela..