Gisledagarna.

1. Linus (som har svincoola tatueringar över cirka hela kroppen) och jag i förmiddags! 2. Sven och jag innan gårdagens utgång.
 
Jag och Iza igår och idag!
 
Chrille, Kenny (en nyfunnen och helt grym typ nästan storebror vid de tillfällen vi ses) och jag igår natt.
 
Haha, jag kunde inte sluta skratta när jag såg den här bilden. Det ser verkligen ut som om att jag var heeeelt redlöst spårad. Men nej. Jag var där. Och mådde bra. Och råkade se ut som kaos på bild.
 
.. när man sitter på Svens toalett, känner sig aningen övervakad och ja, där sitter Svea och spanar.
 
 
Slapp-förmiddag-med-brillor-selfie.
 
Ikväll dricker jag bara multivitamin.
 
 
Kände mig slirig ganska fort.... höhö.
 

Åter en bra helg. Gisledagarna pågår för fullt här i grannorten. Jag har faktiskt aldrig hängt ute på Gisledagarna något år förut, men nu kände jag att det fick vara dags. Förut har jag bara åkt hit en snabbis för att köpa brända mandlar på marknaden (vilket jag såklart gjort även i år).
 
Igår samlades vi ett större gäng än vanligt hemma hos Iza och Kasse för en superhärlig förfest (svinkul med nya ansikten), och sedan drog vi vidare mot hotellet. Jag är inte mycket för sådana ställen, helt ärligt. Jag gillar att umgås med lagom stora mängder folk på hemmafester/hemmamys, istället för att trängas bland miljarder okända/kända som man inte vill se/allmänt odrägligt folk. Men jag gav det en chans och det var roligare än jag trodde. Någon gång då och då kan det ju gå för sig! Gick tillbaks efteråt och hade en gó natt.
 
Idag ställde vi klockan hyfsat tidigt för att inte råka sova bort dagen. Jag köpte mandlar på marknaden och sedan tog vi det lugnt och fixade oss innan vi begav oss till samma plats som igår. Jag är ganska trött efter gårnatten, så nu gick de andra vidare för åter en natt på hotellet, och jag bestämde mig för att stanna kvar som hundvakt och smyglåna datorn för lite bloggning. Dricker multivitamin-juice som jag blivit helt beroende utav och spelar Paramore för fullt i lägenheten. Härligheter!
 
 
 
 

Jag älskar chips.

 
 
Har ni smakat på de nya chipsen med Ranch-smak? När jag började träna i oktober förra året slutade jag i princip helt med att äta chips. Sedan råkade jag få ett litet smakprov utav mamma för ett par veckor sedan och därefter måste jag ha förtärt 4-5 sådana här påsar.. så himla gott, smakar väldigt likt dippen, som ju är min favorit!

Jag har börjat fuska lite med sötsaker igen, om jag ska vara ärlig. Var skitduktig med att bara äta hälsosamt (har såklart unnat mig lite grann) under flera månaders tid, men nu vänder det lite grann. Inte för att det gör någonting, jag känner ingen besvikelse gentemot mig själv eller så, för jag anser att man får äta vad fan man vill, sålänge man äter i lagom mängder och rör lite på sig. Jag mådde väl inte så bra innan, heller. Hade ingen matlust. Så det är väl både hälsosam träning, sund mat och ohälsosam deppighet som bidragit till min viktnedgång. Hade en stor ångestklump i halsen som hindrade mig från att vilja svälja mat. När jag mår bättre försvinner klumpen och matsuget återvänder Däremot känner min kropp verkligen av minsta lilla smula utav skräpmat och godis som färdas genom tarmarna. Jag känner hur den protesterar och hur mycket fortare jag mår illa nu än förut. Jag tålde allt då. Nu mår jag illa efter några tuggor och jag är ganska säker på att grannarna uppe på övervåningen hör hur min mage bubblar och kämpar för att smälta ner allt. Farligt det där med för mycket fett och socker. Jag skall äta det, men aldrig återgå till de extrema mängder jag förut åt. Tror inte att mina gymnasiekompisar någonsin såg mig utan någonting ätbart i handen, faktiskt.. haha!  
 
Budskap och summa summarum: SPRING TILL NÄRMSTA AFFÄR OCH INHANDLA EN PÅSE RANCH-CHIPS (men hetsät inte, utan ta en bit i taget och spara lite till en annan dag). Hehehehe.. 
 

Personlig Almanacka nummer sex.

Amanackorna som jag har använt mig utav de senaste åren (samt den som kommer att användas framöver). De två första var från den tiden då man ännu inte kunde använda sig utav egna fotografier. Extremplanerare som jag är var kan dessa almanackor i vissa stunder varit mina bästa vänner.. shit. 
 
Får lika mycket panik varje år när jag skall hitta en framsida. En bild på sig själv som man skall vara så nöjd med att man kan stå ut med att titta på varje dag i ett år, och som helst skall vara fotograferad med kamera.. Den här gången tror jag dock att jag gjort rätt val!
 
Baksidor. De ständiga problemen varje år (när jag hade Mariette på baksidan hade jag ännu inte kommit på den briljanta idén att göra collage. Snacka om den beslutsångesten. Att hitta en enda ynka bild att välja som baksida.. men jag var nöjd, vill jag minnas). Och ja, jag vet att min blåbärsbild är med på samtliga collage. Och att getingbilden är med på två. Men jag gillar de bilderna och är liksom lite stolt. Och preciiiis som jag skrev att jag misstänkte, så tog vi skitbra bilder under helgen som gick, men då var det redan försent eftersom att almanackan var beställd.. rackans bananer! Men äh! 
 
Alltså.. ja.. man kunde numera ändra färg på texten, samt bifoga emojis.. sushi var ett måste! Skrev förresten inte dit någon adress i år. Inte förra året heller, för då skrev jag min engelska adress för hand. Nu skippade jag det eftersom att jag inte har en susning om var jag kommer att bo under större delen utav almanackans tid. I det nya huset med familjen, eller i egen lägenhet? Adress:okänd. 
 
Designen på insidan.. jag vet aldrig vad jag ska ha för moldurer, jag ändrar dem varje år, men det slutar ändå med att jag aldrig använder dem.. Jag har testat allt. "Veckans humör", "veckans lista" osv. Nu fick det åter igen bli "veckans träning" och premiär för "veckans middagar".. Är för övrigt nöjd med färgerna! 
 
Jag brukar alltid ha lite randiga och rutiga slutsidor. I år valde jag nyheten med kartor. Vet ännu inte om jag gjorde rätt. Jag tycker om geografi och det händer väl då och då att man hade behövt en kartbok till hands.. även kul att sitta och titta på om man har tråkigt. Men det är faktiskt bra med lite tomma klotterpapper också, om man plötsligt måste notera någonting viktigt och inte har någonstans att skriva. Eller om man träffar en kändis och behöver autograf. Katarina Von Bredow fick ju faktiskt skriva i min senaste kalender! 
 
 
Idag landade min Personliga Almanacka i brevlådan. Helt klart den årliga höjdpunkten i postvägar. Samtliga sex leveranser har dessutom kommit bra mycket tidigare än "om cirka 14 dagar", som utlovas på hemsidan. Bra, där! I vanliga fall brukar jag sätta augusti som startmånad (då nya skolterminer börjat), men det slutar alltid med att jag går och väntar, väntar och väntar otåligt på att få börja använda den. Typ bara längtar efter att sommaren skall ta slut. Hemskt! Så i år börjar den redan i juli. Hoppas på att få klottra ner många roliga händelser framövet!  
 
 
 
 
 
Efter en skön och välbehövd promenad med Malou (både promenaden och just Malous sällskap var extremt välbehövt) känner jag mig ganska nöjd med livet. Hela förra veckan var svart, rutten, ångestfylld och med tårar som gjorde allt för att lyckas bryta sig ut ur tårkanalerna. Fram till helgen. Då vände det och den här veckan andas jag lätt och livet känns hyfsat bekymmerslöst. Mitt humör har verkligen inte varit stabilt den senaste tiden, jag har verkligen kunnat skifta från lycklig till superdeprimerad till glad till orolig och ledsen.. haha! Idag mår jag bra, i alla fall. Min skåpsgranne på jobbet, som jag brukar byta några ord med varje morgon, berättade att hon var bjuden på student nästa vecka. Jag undrade vad det var för människa som skulle ta studenten redan i maj. Grannen påpekade att det ju faktiskt är juni om några dagar. Jag tjöt rakt ut. Alltså.. ja. Idag är det exakt sex veckor kvar tills jag får semester (eller ja, jag vet ju inte ännu om det är semester eller arbetslöshet). Helt galet. Var det inte jul nyss? En gång när jag räknade var det 14 veckor kvar till semster och jag var totalt uppgiven. Det är grönt ute nu. Jag cyklar till och från jobbet. Så skönt! Låt nu dessa sista arbetsveckor vara bra och passera fort.