Låt mig aldrig mer behöva utsättas för ett sådant telefonsamtal.

Sigges lillasyster, som jag ser fram emot att träffa. 


Imorse blev jag moster igen, åt en liten flicka. Nu har jag allt som går att ha - en systerson, en systerdotter, en brorsson och två brorsdöttrar. Alltså (minst) en av varje kön på varje sida. Mäktigt! 


Jag blev ju fastanställd natten till tisdag och i samband med det satt jag ner med min gruppledare och pratade lite om vad jag skall tänka på och vad som kommer att krävas utav mig. En viktig punkt vi tog upp var att jag måste sluta stressa. Att det är okej att en maskin läcker över litegrann, eller att jag inte behöver städa alla maskiner samtidigt om jag skulle råka få mer än ett verktygsbyte åt gången. Tydligen blir större delen utav mina arbetskompisar uppstressade och riskerar att få hjärtattacker av att bara se mig, och den andra delen blir väl mest oroliga att jag skall gå in i väggen i så ung ålder. Haha. Nej, inte så kul. Men jag är sådan. Jag har mycket energi, jag vill bli av med kaos fort så att jag sedan kan ta det lite extra lugnt, och jag vill framförallt inte att det ska se ut som om att jag är lat och inte hinner med det jag ska. Jag ser säkert mer stressad ut än vad jag faktiskt är, för det mesta.
 
 
 
Jag lovade ändå och heligt att åtminstone försöka hålla mig lugn.
Ett löfte jag lyckades hålla i sisådär tre timmar. 
 
Klockan var 01:45 och jag stod och rensade bland maskiner. Kände hur det vibrerade i bakfickan. Antog att det var min mage som kurrade(!), men ganska snart insåg jag att det var mobilen som ringde. Fattade noll. Såg Sandras nummer på displayen och fattade nu direkt. 
 
Jag (lugn): "Hallå??"

Sedan hör jag ingen på andra sidan luren. Maskinerna för ett himla oväsen och tekning existerar knappt på jobbet. När jag inte får någon kontakt drabbas jag utav panik.

Jag (vrålandes i panik): "HALLÅ?!?! HALLÅÅÅÅÅÅ?!"  

Sandra (lugn med tanke på omständigheterna): "Jaa! Shh.. Vi måste åka nu, så någon måste komma hit och passa Sigge. Jag har ringt mamma flera gånger, hon svarar ju inte". 

Jag (om möjligt ännu mer panikslagen. Om hon ringt mamma innan hon ringde mig har ju flera sekunder gått till spillo, och förlossningen med Sigge gick ju rekordfort):  "JAAAAAAAG KOMMER NUUUUU!!!!"

 
Sedan slänger jag på luren och springer genom fabriken. Nej, jag flyger. Fötterna snuddar knappt vid golvet och folk tappar hakorna. "Vaaaar är mamma?!", ropar jag. Men ingen vet. Jag flyger likt en raket, två varv runt i lokalen och tillslut hittar jag henne. Hon ringer till Jari, som ligger hemma och sover och inte hör telefonen. Så mamma tar över löparrundan, springer till bilen och åker hem för att väcka honom. När de kommer till Sandra och Viktor står de redan och väntar på garageinfarten. Jari lägger sig med Sigge och mamma åker tillbaks till jobbet. Därmed borde jag ha kunnat pusta ut, men hela jag var totalt uppstressad och superskakig och jag kunde inte känna mig helt lugn igen på säkert två timmar. Fick stränga tillsägningar från arbetskamrater och ja.. haha. Jag har aldrig varit med om någonting liknande. Hade någon tagit tiden eller filmat mig hade jag lätt kunna få självaste Usain Bolt att känna sig som en snigel i jämförelse. Träningsvärken i mina lår är ganska rejäl idag, trots att mitt lopp bara kan ha varat i någon minut. 
 
 
Det hör till saken att jag nästan gått och drömt om ett sådant telefonsamtal. Det må låta barnsligt, men jag har nu fem syskonbarn sammanlagt, men samtliga "du ska bli moster/faster"-besked har kommit från mamma, som fått veta före mig. Jag hade velat få beskedet själv, från brorsan eller syrran (liten grej, men viktigt för mig..). Även bilder på de nyfödda spädisarna har blivit mmsade till mammas mobil, och inte till min (bilden på det senaste tillskottet såg jag på instagram, trots att jag legat vaken med mobilen i handen och bara väntat på mms). Därmed kände jag mig extremt hedrad när jag såg att Sandra ringde till mig inatt. Men ja, det samtalet räckte gott och väl. Blir det fler barn inom familjen överlåter jag gärna de eventuella telefonsamtalen åt någon annan, som nog kan hantera det bättre. Haha! 
 
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: