Helgen i bilder.

 

I fredags tog jag cykeln till Gislaved. Alltså, känslan att cykla 8 kilometer, nästan raksträcka och utan backar iförd shorts och maglinne i strålande solsken och med Paramore på högsta volym i lurarna.. finns inte mycket som toppar det! Det kommer förhoppningsvis bli repris på den cykelrundan ett par gånger till under sommaren. 
 

Jag, Julia. Var gladare än jag såg ut. Lovar. 
 
I lördags bestämde jag mig för att smälla ihop en finmiddag till mig själv (tragiskt eller bara ensamlyx?). Jag och Jennifer brukade laga Risotto med Vitvinsås och lax när vi gick första året på Kock-linjen, och fick då höra utav köksläraren att det var en av de godaste risotto-måltiderna han någonsin ätit. Jag lever på det än idag, trots att succén antaligen mest var till Jennifers förtjänst. Testade att smälla ihop rätten på egen hand i vintras, men det blev inte alls lika bra. I lördags lyckades jag skapa perfektion. Så lyckat! Nu har jag åtminstone en proffessionell varmrätt spikad att bjuda på om jag någonsin skulle bli tvingad att deltaga i "halv åtta hos mig". Hehe! Stolt brud. Dock är jag som jag är, så istället för att lägga upp rätten fint på en tallrik blandade jag ihop allt i en djup skål och åt framför teven (kollade på Prinsbröllopet) med sked, precis som om att det vore vad som helst. 80% utav allt jag förtär äts ut djup tallrik med sked nu för tiden.. knas. 
 
Under lördagskvällen var det dags för min sista kväll på Sigges Loge, där jag hållt hus 4-5 kvällar de senaste veckorna. Mange har kämpat hårt i nästan ett halvår med att lära mig använda en kamera. Vi har haft varsin kamera under föregående kvällar och av bilderna som hamnat på hemsidan har cirka hälften varit mina. När Black Jack spelade för två veckor sedan fick jag fota helt själv och blev under kvällen otroligt nöjd med vad jag åstadkommit. Nästan fånigt stolt över att se mina verk dyka upp på hemsidan.

I lördags var jag alltså helt ensam och redo för kvällen som jag laddat inför sedan i vintras. Inte nervös alls, med tanke på att det gick så bra tidigare gånger. Efter halvtid drabbades jag dock utav småpanik, då det inte kändes alls bra. Brist på folk och bilderna blev utav okänd anledning aningen suddiga. Mot slutet rättade det dock till sig lite grann och ja.. ett par bilder blev ju ändå okej! Nu är projektet över och det känns lite småskumt, faktiskt. Haha! 
 
Dejan kom för att överraska och kolla så att jag skötte mitt jobb, vilket jag tyckte var så kul att det fick bli en selfie! Ser helgalen ut, men vi bjuder på den! (Fattar ni hur svårt det är att fota sig själv med en helt enorm, tung kamera med stor blixt och grejer?) 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: