Ett år sedan studenten!





 
 
Kan knappt fatta att det är ett år sedan jag tog studenten! Fredagen den trettonde juni 2014 stod jag på ett flak och vrålade. Hade sett fram emot dagen, men ändå inte haft jättehöga förväntningar. Tänkt att det mest skulle bli jobbigt och att studenten är överskattad och att folk mest skriker för att fjanta sig. 

Nu i efterhand vet jag att studenten är helt fantastiskt och jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att få uppleva dagen en gång till och faktiskt vara förberedd på hur fantastisk den kommer att bli. Haha! Blir så himla glad när jag tänker tillbaks på dagen. Den kunde inte ha blivit ett dugg bättre än vad den var. 
 

Och så rädd jag var inför vad som skulle hända sedan. Nu hade jag ju England spikat två dagar därpå, men sedan då? Det är klart att jag fortfarande är lite orolig. Jobb är ingen självklarhet i dagsläget. Hittills måste ändå jag säga att jag är jäkligt stolt över vad jag åstadkommit. Jag har testat på att vara Au Pair, kromsorterare, julklappspaketerare(?), dagisvikarie, lärarvikarie, mingelfotograf (mest på kul) och nu är jag operatör. Kanske inte någonting att skryta med, men ett jobb är ett jobb och jag är jätteglad, det finns både värre och roligare yrken. Jag har jobbat hårt. Och samtidigt har jag hunnit med så fruktansvärt mycket annat runt omkring och blivit hundratusentals erfarenheter rikare.  
 
 
Jag blev inte frisör och jag vill inte heller bli det, men det visste jag nog från början. Det är nog väldigt sällsynt att man vet till 110% vad man vill syssla med för resten utav sitt liv när man är 15-16 och söker till gymnasiet. Själv vet jag inte ännu.

Jag valde Frisörprogrammet för att det verkade roligt och jag ångrar mig verkligen inte. Det är superkul att klippa nära och kära på fritiden (i mån av tid!) och jag är så otroligt glad över att jag hamnade i en fantastisk klass med mestadels duktiga lärare.

Efter att ha gått i två skitklasser med mest otrevliga, själviska halvmobbare  (inte alla, men majoriteten. Och jag påstår inte att jag själv är perfekt) där jag under större delen känt mig utfryst och oprovocerat illa behandlad, så hade jag verkligen inga förhoppningar alls på frisörklassen. Snacka om att jag blev positivt överraskad! Idag umgås jag i princip "bara" med Iza och Malou från klassen. Vet inte vad jag skulle göra utan dem. Helt klart två utav de viktigaste personerna jag har i mitt liv. Men samtliga personer jag lärde känna under mina tre frisörår har varit guld för mig och jag är glad över att man ändå får lite tecken ifrån varandra ibland. Någon kommentar eller like på instagram, eller en liten snapchat då och då.. haha Tror faktiskt att de flesta känner detsamma. Vi var bra på att lyfta upp och peppa varandra, bytte kunder om man märkte att någon hade en dålig dag och fina komplimanger susade runt i salongen. Om bara ett kort tag kommer vi dessutom att ha vår andra lilla återträff. ♥
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: