Säng-dilemman.

En liten Julia som sover gott i Pippi-örngott tillsammans med sin älskade docka vid namn Mats. Kanske år 1997, eller någonting sådant. 

Min värld kretsar nu kring flytten. Det är totalt omöjligt att inte tänka på den, då mitt sovrum numera är smockat med IKEA-kassar, flyttlådor och annat stök. Jag har ganska mycket klart för mig, men det finns vissa dilemman. Exempelvis det där med sängen, som jag inte har köpt ännu. 
 
 
Just nu har jag en säng som förtjänar alla världens samtliga svordomar. Jag har haft den i många år, kanske sedan jag var tolv, eller någonting. Jag minns inte riktigt. Stommen/gaveln är ganska fin, men tillverkad utav någon form utav metall eller dylikt som knirrknarrar heeeela tiden. Det spelar ingen roll om jag rör mig eller ligger blixtstilla i sängen, det knäpper i den och jag blir vansinnig. Dessutom är det en väldigt enkel säng, bara en liten madrass som ligger på träbrädor (vilket förvisso inte har stört mig så mycket). Jag tror att sängen är 110 centimeter bred och jag skulle med nöje kunna elda upp den om materialet hade varit lättare att elda och om jag hade haft utrymme till att utföra handlingen. 
 
 
Nu är det alltså dags för en ny säng. Jag har ganska bra koll på hur den skall se ut. Efter att ha frågat flera kompisar och fått veta att de flesta har sängar som är 1,40 breda (och som dessutom delas med pojkvänner i samtliga fall) bestämde jag mig för att haka på trenden. Då kom min kära mor och utropade i chock att det ju kommer att se fruktansvärt fånigt ut med en så liten säng i en vuxen kvinnas sovrum och att jag absolut måste ha en säng som är mäter 1,60. Jag försökte försvara mig genom att påpeka att jag ju med så mycket tomt utrymme kommer att känna mig ännu mer ensam än vad jag redan gör, i vissa stunder. Mamma menade på att jag ju förhoppningsvis inte kommer att leva ensam föralltid. Jag vet inte, jag. 
 
Jag ställde ändå in mig på en 160 centimeter bred säng och idag kikade jag på IKEA. Jag vill nu ha en rejäl "vuxensäng" med fet madrass, fjädring och grejer. Jennifer och Sofia tyckte att det var otroligt viktigt att jag bad personalen om råd för att hitta en perfekt säng som passar mig. Hade ingen aning om att det fanns regler och rekommendationer baserat på längd och vikt, men så var det. Så jag blev alltså tvungen att behöva ligga med kläder i en stor affär och avslappnat visa upp mina olika sovställningar inför personal. En proffessionell kvinna som verkade kunna det där med sängar. När hon fick höra om min önskan utav bredd och att jag i dagsläget var singel och skulle ha sängen för mig själv utropade hon chockerat att jag ju absolut inte kan ha en så pass bred säng, för det är ju jättestort och jag kommer att känna mig fruktansvärt ensam. Hon och hennes man har ju en så bred säng, och den är nästan för stor för dem (hon var även höggravid.. haha). Hon insåg dock själv hur chockat hon reagerat och bad om ursäkt.. (jag tog verkligen inte illa upp)! Hon rekommenderade mig att köpa en 140-centimetare, men om jag absolut ändå var inställd på 160 var det bäst att köpa två sängar och ha en bred madrass, så att det blir som en säng ändå. Hon började sedan prata om "en eventuell framtid annan person" som skulle sova på den andra sängdelen, och vad denne person i så fall skulle kunna tänkas behöva för sorts madrass. Hela situationen kändes ganska absurd. Att försöka förutspå vad en eventuell framtid partner skulle behöva för madrass.. haha! Nej, sådant orkar jag inte tänka på nu. Jag ska ta en rejäl funderare på hur bred säng jag faktiskt vill ha, och sedan skall den anpassas efter bara mig! 
 
Sängdilemma nummer två är det där med täcke. Oavsett vilken brädd jag bestämmer mig för (lutar nog ändå åt 1,60) behöver jag nytt täcke. Hur gör jag då? Köper jag ett eller två täcken? Två små eller ett stort? Det är ju ganska sjukt att ha ett helt enormt täcke, eller? Det trivdes jag förvisso med i England. Två täcken ger nog också en sådan där liten påminnelse om ensamhet. Det är väl inte så kul när det ligger ett ensamt täcke bredvid en i sängen? Det blir nog ett stort. Jo, det blir det. Jag älskar att gosa in mig, både ensam och med folk jag tycker om! Varför ska man ha två täcken? Onödigt. Tror att jag bestämde mig nu, i skrivande stund. Det blev så uppenbart när jag skrev det. Bra att blogga, ibland. 
 
 
Någon som har åsikter angående sängbredd? Hur många sover ni i samma säng och exakt hur många täcken skall man ha? Ge mig all information ni sitter på! Hehe. 
 


Kommentarer
Postat av: Emmeline

Lätt 160cm säng, med två täcken! Fatta vad gött, du kommer ju nästan kunna ligga på tvären. =) Rätt vad det är har du dragit hem nåt ragg från krogen och då är det visserligen mysigt att ligga nära, men när du vaknar på morgonen och helst vill gnaga av dig armen så kan det vara rätt skönt om han/hon ligger lite längre bort, med eget täcke! ;) Även när du har vänner som sover över, så kan de få sängplats utan svårigheter, med eget täcke. *tummeupp*
Lycka till i sängdjungeln!

2015-08-07 @ 10:23:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: