Hälsa, fett, skelett, vikt och sånt där.


 Maj(?) 2014 (levde för ohälsosamt)    Februari 2015 (lite väl.. platt?)          Juli 2015 (äntligen på rätt väg?!)

  Chania 2013 (lite småseg)                                           Kållerstad 2015 (fräsch och välmående!)
 
 
Jag tar sällan lättklädda bilder på mig själv och eftersom att jag umgås med min kropp tjugofyra timmar om dygnet tänker jag inte så mycket på hur den förändras rent utseéndemässigt. Häromveckan hade jag på mig den blå toppen som jag hade på mig i Grekland 2013 och bestämde mig för att kolla igenom arkivet. Skillnad! Passade därmed på att ta lite nya kroppsbilder på mig själv, trots att jag inte legat i stenhårt med varken träning eller kost de senaste tre månaderna.. men jag är bättre än förr! 
 
Jag har skrivit lite grann om min kropps förändring (2-3 inlägg som jag sedan raderat efter några timmar), men eftersom att jag inte tycker att det är intressant att läsa andras bloggar/texter om vikt, träning, hälsa och sådant, så har jag undvikit att göra det själv. Det finns redan tillräckligt med folk som skriver om sådant och det skapar vikthets bland många, vilket jag inte vill bidra till. Alla har sin kropp och alla har rätt att göra vad man vill med den, även om det kanske är att föredra att man mår bra i den och inte ligger på extrem fetma eller undernärdhet och så vidare, blablabla (varför känner man sig tvungen att försvara sig och skriva såhär?? Det är ju en självklarhet.) Men nu blir det en liten text ändå.
 
Vi har aldrig haft någon våg i min familj. När jag förut ifrågasatte detta har mamma svarat något i stil med att "vi behöver ingen våg, för att ingen i vår familj behöver tänka på vikten", vilket faktiskt stämmer. Är man inte jättetjock eller jättesmal känns det ganska onödigt att rutinmässigt ställa sig på en våg och se hur visaren flyttar någon millimeter fram och tillbaks mellan gångerna. Jag har alltså ingen aning om vad jag vägde när jag var i Grekand 2013. Jag vet dock att jag åt som en vuxen man, väldigt ohälsosamt och att jag fortsatte med det i ett helt år, och ännu värre blev det när jag 2014 hamnade i England, levde på godis och McDonalds i nästan fyra månader.

Sedan började jag träna och då fick jag veta vad jag vägde, eftersom att det liksom ingick i träningen. Jag tränade duktigt två dagar i veckan och började leva riktigt nyttigt under flera månader. Tyckte verkligen att det var skitkul (hoppas på att börja igen till hösten). Jag vill minnas att jag vann tre fyra-veckorsutmaningar på rad (olika kategorier såsom: mest ökad muskelmassa, mest viktnedgång osv). Slutade träna tabata strax efter påsk och började fuska liite med godis och grejer, men som jag sagt innan är det ingenting jag "skäms" över, då jag anser att man ska äta onyttigheter i vettiga mängder för att mat och godis är fasen livet och ingenting som är möjligt att utesluta om man vill vara lycklig, hihi! Sedan har jag haft lite dalar med ångest, depp osv. som gjort att jag haft svårt att få i mig någonting överhuvudtaget.
 
Precis just idag känner jag att jag lever helt normalt och rätt. Jag äter mycket pasta, för jag älskar pasta. Hatar snack om att man ska undvika kolhydrater och allt vad det heter. Ät lagom! Jag har mycket chocklad och en pastasallad i kylskåpet i skrivande stund. Jag är ute och springer lite då och då (mycket nu på semestern, men jag unnar mig även mer onyttigheter än vanligt, vilket väl hör semestern till), och försöker att cykla till jobbet/vänner istället för att åka bil/ta bussen. Är jag svinduktig kör jag lite tabata på egen hand, men ärligt talat, man måste vara riktigt jäkla duktig för att ta tag i en sådan sak själv utan en coach som står och skriker på en..!
 
 
Jag har gått ner en hel del sedan båda vänsterbilderna ovan togs. Jag anser inte att jag var tjock då. Kanske aningen mullig. Jag har ingen aning om vad jag vägde i Grekland, och hade jag vetat det hade jag nog ändå inte skrivit ner det, för att det är totalt ointressant. Man ska inte hänga upp sig på en siffra. Jag har någorlunda koll på hur många kilon jag gått ner sedan oktober förra året, vilket är ganska mycket, men också totalt ointressant. Det intressanta är hur tydligt jag verkligen kan känna skillnaden. I februari var jag ganska nere psykiskt och trots att jag var mitt inne i en träningsperiod kände jag mig ganska svag. Starkare än när den första bilden togs, men fortfarande lite vek, liksom. Alla människor ser olika ut och är olika byggda, men jag tycker att det "hullet" jag har på första bilderna ser ganska.. ohälsosamt ut (kan ju vara för att jag vet vad jag stoppade i mig, dock). Allt det hörde inte hemma där. Jag var ganska seg.  
 
Idag känner jag mig fruktansvärt stark och frisk i kroppen, och jag är så himla nöjd med det jag åstadkommit (även om målet fortfarande är att få till lite skarpare rutor, allra helst innan Turkiet i september.. hehe!). Jag vill absolut inte gå ner mer nu, utan skulle helst vilja gå upp några kilon i muskler. Dock stressar jag inte och mat/vikt/kropp är ingenting som upptar större tiden utav mina tankar. Verkligen inte. Det ploppar upp lite då och då, bara. Jag har viktigare/roligare/tråkigare grejer än det att fundra över. Hade jag orkat och velat hade jag säkert kunnat vara en sådan där riktigt muskulös body builder nu. Eller en sumobrottare. Jag hade kunnat bo på McDonalds eller vid Icas salladsbar. Men det känns ganska rätt att leva som jag redan gör. 
 


Kommentarer
Postat av: Sandra

du var absolut inte mullig förr!

2015-07-17 @ 21:05:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: