Sista dagen som tonåring.



I förmiddags var det ganska varmt och soligt, men framåt eftermiddagen kände jag, för första gången i år, den där speciella höstkylan. Jag kände doften av höst. Doften som är förknippad med min födelsedag. Först idag förstod jag att det närmar sig! "När är det kalas?", "när är det dags att fira?" och andra liknande frågor har jag fått den senaste veckan. Det har tagit flera sekunder innan det gått upp för mig vad folk menat. Jag kom precis hem, har kommit in i rutinerna, men födelsedagen.. den har jag inte ägnat en tanke! Jag hade ju planerat att befinna mig i England den första oktober och där hade ingen brytt sig, därmed hade jag inte tänkt fylla år förrän nästa år. Sedan är jag väl inte direkt någon firare över lag, och inte önskar jag mig någonting heller.. tråkis. 20 skall tydligen vara stort, men jag känner mest att det blir segt att betala för tandläkare, vårdcentral och jag har inga större behov utav att hänga på Systembolaget. Ändå är det väl ganska gött att inte vara tonåring. Eller? Ännu ett litet minikliv mot vuxenvärlden! 
 
 
Vårdcentralen gick kasst. Jag är nästan alltid på dåligt humör när jag går därifrån. Det är alltid nya läkare och i 99 fall utav 100 får man en läkare som man inte förstår. Jag är säker på att många utländska läkare har jäkligt imponerande kunskaper och jag tvivlar inte en sekund på att de kan sin grej, men inom sådana här viktiga yrken ska de kunna tala okej svenska! Idag fick jag en dansk, otroligt bitter dam som pratade på, bestämt och otrevligt utan att jag förstod ett ord. Jag var otroligt nära att bara gå därifrån och be om en annan läkare. Väl på laboratoriumet fick jag en svensk, men lika okänd och ganska kall kvinna. Hon förklarade att mitt urinprov var för blodigt för att ens fungera som test(!?!?!), därmed ville hon att jag skulle vänta tills imorgon(!!!!) och då gå till Värnamo sjukhus för att göra ett nytt test. Jag förklarade att jag inte skulle överleva utan pencillin och att jag inte heller hade tid att ta ännu mer ledigt från mitt sprillans nya jobb. Hon verkade bestämd. Det slank då ur mig att jag redan påbörjat en kur hemma (vilket stämmer) och då hade hon inget annat val än att skriva ut mer åt mig. Sjukt att det ska funka så. Finns det blod, bakterier och en erfaren urinvägsinfektionspatient bör man nog ta henne på allvar från början. 


Nåja. Jag kom till Värnamo och jobbade i ett par timmar och sedan bussade jag hem igen. Jag hade klipptid hos en utav mina gamla handledare, Lena, som jag praktiserade hos. Det kändes superkonstigt att hänga av jackan på den vanliga kundplatsen och även ovant att sätta mig i kundstolen och när vi var klara var jag nära på att plocka fram sopborsten och städa undan själv.. haha! Är hur som haver supernöjd med håret. Det är bara toppat i precis samma frisyr som tidigare, men Lena klippte bort precis lagom mycket. Har inte känt mig såhär fräsch på länge. Under mina tre frisörår var man ju van vid att alltid vara nyklippt, men nu hade jag inte klippt mig sedan studenten.. det får inte gå så lång tid igen! Det blev lite kramkalas när jag gick därifrån och även ett löfte om att snart komma tillbaks och mysa lite när även Lisbeth är där. Är så glad att jag uppskattaspå salongen. Bättre ställe kunde jag inte hamnat på.


Nu ska jag sluta mina ögon och sova, vilket verkligen behövs efter den hårda natten till idag. Godnatt! 

 
 
 
 

The Urinvägsinfektion is back.

Jaha. Okej. Jamen jaja.. som rubriken lyder: jag har urinvägsinfektion. Igen. Det var ett tag sedan sist. För er nya läsare som inte har koll, och som kanske bryr sig alldeles oändligt mycket om mitt liv har jag alltså haft problem med urinvägsinfektion i sisådär 3,5 års tid. Jag har den värre sorten som får läkarna att höja på ögonbrynen och näääästan se medlidsamma ut, men ändå ger de ingen annan hjälp än pencillin (jag och mamma har tillsammans lagt en läskig summa pengar på läkemedel under dessa år). I början (de första 1,5-2 åren) hade jag sjukdomen var-och varannan månad/vecka och ibland fick jag ta en dubbelkur då första paketet inte hjälpte. Jag var på röntgen i vintras, men bortsett från det har jag i princip ignorerats. Min urinblåsa har tagit skada. Det är sällan jag kan kissa färdigt, och jag är alltid livrädd att jag ska bli sjuk. Går alltid runt med tabletter i väskan och får panik om jag glömmer den. Nu var det som sagt längesedan jag var sjuk. Jag har haft lite känningar att det varit på G vid ett flertal tillfällen, men nu slog det till på riktigt. Klockan 03:05, närmare bestämt. Jag har suttit på toaletten i 3,5 timme inatt och kissat illrött blod. Med blodklumpar i. Gormat likt en förlösande kvinna, eh.. nästan.  Totalt handlingsförlamad, jag har inte kunnat röra på mig på grund utav all smärta. 

Efter x antal tabletter mår jag aningen bättre. Är utmattad efter mina ynka tre sömntimmar och sjukt uppstressad över att missa halva min arbetsdag. Jag som trodde att jag skulle dö utav stress och ångesttankar när jag på grund utav sådant här missade lektioner i skolan.. det är ingenting jämfört med att missa jobb! Jag fick inte tid på Vårdcentralen förrän 10:15 idag! Lyckligtvis tog kartongerna med arbete slut igår och därmed anar jag att jag ändå hade suttit sysslolös på jobbet i skrivande stund, tills en ny order kommer lite senare. Men ändå. Åh!! Det enda, minililla, pyttelilla jag kan glädja mig åt är att jag inte fyller 20 förrän imorgon, och därmed blir besöket på VC gratis! 



Är det såhär det känns att vara arbetslös förresten? Sitta i ett tomt kök med ångest medan alla andra jobbar eller sysselsätter sig med annat vettigt? Huh, ryser utav bara tanken! Jag vill inte sitta hemma i ensamhet, men risken är stor att jag gör precis det om fyra-fem veckor när min tillfälliga anställning går ut.. 

Igår bloggade jag inte för att jag orkade inte. Efter jobbet åkte jag hem till brorsan och hans familj. Henke behövde klippa sig och barnen behövde leka med mig. Hihi! Idag är det min tur att bli klippt. Jag hade tänkt jobba in alla raster och gå hem tidigare inför frisörbesöket, men nu finns det ju inga raster att jobba in = jag får springa marathon för att hinna me min buss! 

 
Trevlig tisdag på er. Hoppas att ni mår bättre än vad jag gör!