Random babbel om ingenting.


Jag och Jonis (som man inte får kalla honom) i skolan i fredags. Bilden har inget med inlägget att göra, men det är alltiid kul med bilder!

Hej! Ligger för tillfället i min säng i Anderstorp, jag kom hit för ett par timmar sedan. Känns lite trist, jag hade velat stanna hos Alice längre, men det är så dåliga bussar att jag antagligen aldrig hade kunnat komma hem. Nästan. Vi har i alla fall haft en riktigt bra helg, jag saknar Alice hela tiden. Finns ingen annan som jag kan dela min dåliga humor med, då folk inte förstår den. Hehe. Dagen har varit helt otroligt galen. Vill skriva om det nu, men väntar nog hellre tills Alice har skickat bilder, så att det blir ett lite roligare inlägg. Nu ska jag snart sova, jag är helt slut. Det är så sjukt att det är höstlov nu. Jag glömmer bort det hela tiden, och har kommit på det flera gånger idag, och blivit lika lycklig för varje gång, huhu. För ett år sedan idag anlände jag till Stockholm och träffade en hel drös med underbara människor. En utav de bästa dagarna i mitt liv, helt klart. Min wunderbaum luktar riktigt starkt. Den hänger bredvis min säng. Nu blev det bara random babbel känner jag. Bäst att jag stänger av. Godnatt!

Fyra bilder som jag stal från Mogges dator.


Jag och Alice på konfirmationsläger -09


Alice, Linn och.... kan ni fatta att det är JAG i egen hög person som såg ut så?! Vete sjutton när detta var.. tror dock att jag var tolv år då.. och det var nog snö också.. hehe!


Vår gamla klass, 1-2;an. Jag slutade tvåan, fast ni kan nog inte se mig, jag står lite bakom..


Alice och jag, midsommaren -09.

 

Ett helt år sedan, ett oförglömligt datum & den bästa dagen i mitt liv.

DET HÄR KOMMER ATT BLI ETTLÅNGT INLÄGG. MEN DET SKITER JAG I, NI BEHÖVER INTE LÄSA. TROR ATT JAG SKRIVER MEST FÖR MIN EGNA SKULL ÄNDÅ.



Mariette Hansson - Let it rain.

 


Den första bilden som jag tog på dig någonsin (Sabina och Linnéa på bild också).

Jag och Linnéa hade väntat i flera timmar på Mariette. Helt plötsligt bara kom hon, halloweenmålad i ansiktet efter ett besök på barnsjukhuset tillsammans med Erik. Dem hälsade snabbt och sen sprang dem iväg för att tvätta sig, Erik vart ju helt hysterisk och ville inte visa sig, haha! Sen satt jag och Nea resten av dagen i entrén med alla andra tjejer, snackade, kramades och skojade med de andra idolerna, men det var liksom bara Mary som fanns i våra små huvuden hela dagen. Det var tjejer överallt, typ femtio stycken som alla var idolfreaks, men det var uppenbart att det bara jag jag och Nea som väntade på just henne. Efter att ha suttit och väntat och kvällen närmade sig så sprang och och Linnéa iväg till affären riktigt snabbt för att köpa lite mat, och när vi kom tillbaks, efter max en kvart så fick vi veta att Mariette gått ut. Jag blev så ledsen. Men hon kom tillbaks, såklart. Mitt hjärta liksom slog ett extra slag, och jag blev så glad, jag hade längtat så efter denna stunden. Att bara få stå där och prata med henne. Och det gick så lätt, fast jag varit så nervös. Det bara flöt på. Vi diskuterade vilka vi trodde skulle stå i globen, och hon var väldigt säker på att det skulle bli Rabih och någon, men vågade inte hoppas på sig själv. "Om jag ska stå där så måste vi rösta minst en gång var, då klarar vi det, men det blir ändå svårt..", sa hon (och så den där finurliga minen som bara hon kan göra, skulle ni kunna föreställa er det?). Vi pratade så mycket mer, och fastnade till och med på en bild tillsammans! Hur som helst så lovade hon mig att komma till Malmö (jag hade ju fått biljetter till den fredagsfinalen, och utan Mary skulle det inte bli bra). Hon höll det löftet. Att sitta där på Malmö aréna och se henne åka ut var bland det värsta som kunde hända. Men jag var faktiskt förberedd på det - de bästa deltagarna kommer ju nästan aldrig till globen, och det har alltid varit en dålig person som kommit trea (haha, fyra är ju dessutom mitt lyckotal).. Jag grät och grät så att alla som såg mig där måste ha trott att jag var galen, vilket jag antagligen också var.

Men trots att hon åkte ut den där kvällen i November så har ju allting ändå gått så bra. Inte ens en månad senare så hade jag träffat henne igen. Den gången i Halmstad på hennes första egna spelning efter Idol. Och sen har det fortsatt många gånger. Bästa spelingen någonsin var nog den i Stockholm i Juli. Eller kanske den jag var på senast (men ändå allt för längesedan), den sista Juli på marinfestivalen i ösregnet. Nu är det speluppehåll och en ny skiva håller på att pusslas ihop. Jag ser så fram emot den. Saknaden är så stor.

 


Gammal, det har tagits så många mer foton nu..


Mariette Petra Carola Hansson, jag kan inte sätta ord på hur viktig du är. Din musik har hjälpt mig genom så mycket. Du är en sådan underbar person.